Mina erfarenheter
Jag heter Annica Lilja Ljung är Legitimerad Psykoterapeut, Socionom och har många års erfarenhet av att jobba med människor i psykoterapi.
Jag upplever mitt liv idag mycket rikt och givande. Även mötena med alla i terapi ger mig delaktighet i många positiva processer och chans att få se andras tillfrisknande och växande.
Men mitt eget liv har inte bara varit enkelt. Jag vet att när vi människor ställs inför svåra livshändelser finns det bara en väg att gå om det smärtsamma inte ska diktera villkoren för hur ens liv blir fortsättningsvis. Den vägen är inte lätt, den är rakt igenom, ständigt undvikande är ingen lösning.
Men ibland måste vi ta vår färd igenom i "portioner", och/eller ibland är det först långt efteråt som arbetet är möjligt. Jag upplever att mina egna erfarenheter berikar möjligheten till medkänsla och har gett mig en obönhörlig tilltro till vad vi människor faktiskt klarar.
Jag har en legitimationsgrundande psykoterapeututbildning (på Stockholms Akademi för Psykoterapiutbildning, SAPU) som på den psykoterapeutiska kartan befinner sig i gränslandet mellan dynamisk och kognitiv psykoterapi. Detta har främjat mitt integrativa arbetssätt vilket jag idag ser som den fungerande vägen i en framfångsrik psykoterapeutisk behandling.
Mindfulnessbaserat arbete innebär att jag inte använder medveten närvaro i nuet som enbart en teknik. Ett seriöst arbete med mindfulness är möjligt enbart med egen regelbunden träning. Jag mediterar dagligen sedan många år. Att meditera och synliggöra för sig själv det som finns är att ödmjukt och ständigt utforska, det är en nyfiken vandring som aldrig slutar. Jag praktiserar också relationell mindfulness, s.k. Insight Dialouge genom Metta Foundation, Oregon och åker på längre meditationsretreater.
Under flera års arbete med behandling av dissociativa och traumatiserade personer har jag jobbat för att hitta verksamma sätt att använda mindfulness i traumabehandling.
Vi kan alla förvandla vårt mänskliga kaos och vår desillusion till balans och lugn, vårt ”ha-begär” till tillit och tilltro, vårt motstånd till vishet.
Vi kan alla jobba för att utveckla vår medkänsla med oss själva och andra. Medkänsla är ingen lyx, det är en nödvändighet för att vi människor skall utvecklas, överleva och klara konsten att leva. Vi människor riskerar att lätt skapa ensamhet och en upplevelse av isolering vilket vi kan transformera till vänskap med oss själva och andra. Denna grundsyn kommer liksom mindfulness från österländsk psykologi och filosofi.
